elisabethfrida

Fikade med Annie, Susanna, Joel och Christina idag, några av mina favoritpersoner. Här är en bild på Annie:

Jag sitter på stadsbiblioteket i Kristianstad. Använder deras internet då vi inte har något hemma, fortfarande. Annie sitter mittemot mig. Hon ska skriva ett tal i retorik, men jag misstänker att hon, bakom sitt seriösa ansiktsuttryck, ungefär var tredje minut kollar fb. Hon kan inte dölja det. INTE FÖR MIG!!!

Igår jobbade jag på caféet mellan 12-22 med Maja. De första två timmarna sprang vi mellan caféet och Norra Skåne med heta formar, för vår ugn var sönder så vi fick låna deras. De följande tre timmarna gjorde vi de vanliga sysslorna, serverade kunder och så. Därefter gick jag till en pizzeria och fick gratis pizza. Gick tillbaka till caféet, delade den med Maja. Sen dukade vi inför kvällens evenemang: "På det hela Tage", en teater om Tage Danielsson, och mottog skådespelarna. Under pjäsens gång hade vi sudokutävling, Maja vann :( :( :(. Disk disk sen kunde vi gå hem...

Det kommer vara ganska tomt på bilder här framöver. I helgen ska jag jobba brutalt mycket, samt nästa helg. Försöker även ordna ännu ett jobb då allt jag vill är att skaffa ett maffigt sparkapital.

Drömmaren i mig har hittat användbart stoft (tristess, längtan) och kan därför inte sluta växa. Låt mig förklara:

Att jag, trots din breda säng, i sömnen varje natt trängde ut dig mot kanten.

Jag står och väntar på min röda väska. Jag darrar okontrollerat och flackar med blicken precis överallt. Tänker "låt det för guds skull inte ta en evighet nudå", vilket det inte heller gör.Min väska kommer som den tredje. Omringad av viktiga affärsmän på väg mot ännu viktigare EU-möten, skrikande barn och trötta ansikten söker jag efter en EXIT-skylt. Tittar mig i reflekterande fönster säkert sexton gånger, sträcker på ryggen och bestämmer mig. Det är nu det gäller.

 

Finns överhuvudtaget ingen chans att fega ur. Så jag går, utan en aning om hur långt jag måste gå förrän jag kommer till utgången där han ska stå och vänta. Säkert minst lika nervös som jag.

Framme. Jag tittar åt höger, sveper med min blick över ett dussin människor. Det är tidigt på morgonen, solen har knappt gått upp. Jag ser honom. Där. Svimfärdig. Spyfärdig. Tittar genast ner i marken och går i samma riktning som jag minns att han stod, den där halva sekunden jag hade tittat upp. Jag ser hans skor, bruna. Byxorna, mörkgrå. Sen ser jag inget mer. Jag känner två bestämda armar. Min kropp är alldeles mjuk och jag kan knappt stå rakt, klänger mig fast, stödjer mig vid honom. Så står vi säkert i fem minuter, men det hade lika gärna kunnat vara två sekunder. Är alldeles för chockad för att kunna yttra ett ord. Två händer runt mitt huvud och en blöt, hård puss rakt på munnen och först nu ser jag honom.

 

Ögonen, näsan, , skägget, munnen och kinderna som jag endast sett genom en dator i nästan exakt ett år. Plötsligt tredimensionellt, tillgängligt för mina händer att känna på. Upprepar mantrat, I can't believe it, can't believe it.

 

Du tar mig om midjan och leder mig ut. Stannar vid en automat för att betala parkeringen. Jag håller mig bakom dig, släpper inte taget om dina höfter. Fnissar nervöst och kan knappt få ut ett ordentligt ord, stoppar dig kanske tre gånger de få metrarna vi går till bilen bara för att få titta, känna, röra vid. Vi sätter oss i din blåa bil. Mina hårspännen försvinner i dina händers lek med mitt hår, jag upptäcker dina tre leverfläckar på halsen som står ut och som jag fortfarande är rädd att råka riva av med naglarna.

 

På väg hem till din mammas hus (hon är i Norge, så vi är där de första två dagarna. Helt ensamma, vad vi behöver). Vi pussar varandra närhelst tillfälle erbjuds, nog den farligaste bilresan jag varit med om. Puss här, oj bil!, puss där, oj oj biiiiil aaaa akta! Puss.

 

Så kör du uppför uppfarten till ett brunt tegelhus. Stora fönster och en pool, växter och mörkbruna träslag. Kallt kakelgolv. På första våningen arbetsrum, hall, vardagsrum och kök. Andra våningen din mammas sovrum och badrum. Tredje våningen ditt gamla pojkrum, ett obebott rum, en toalett och ett lekrum för din systers barn. Vi stannar i ditt gamla rum och jämför hur långa vi är, kommer fram till att vi måste vara skapta för varandra och säger gång på gång att det äntligen känns som att ha hittat hem.

 

Några timmar har passerat men det skulle lika gärna kunnat vara några år. Imponeras över hur enkelt det är med dig. Hur personliga, intima och avslappnade vi är från första stund.

Jag saknar honom. Har skrivit upp minst femtio grejer i min dagbok, femtio små detaljer hos honom som får mig att smälta av kärlek. Jag tycker oftast inte att det är så svårt att sakna, jag vänder på det jobbiga med saknaden och får fram det fina i att drömma och fantisera.

Jag har hittat den finaste bloggen i cyberrymden. http://julia.blogg.se/ heter den och där kan man skicka ett mail till Julia om saker man tycker om och gärna vill se bilder på, så ordnar hon fram precis såna bilder som man nästan aldrig finner på google, lite extrafina helt enkelt.

Mitt liv som vegan, dag tre: lagade en supergod linssoppa och upptäckte att jag fortfarande kan äta lösgodis. Och sömnlöshet därav photoboothbilder därav mer sömnlöshet därav rastlöshet och aldrig kan väl detta leda nånvart.

I söndags åkte jag till Malmö med Benjamin (det är hans bilder, där kan ni se dom i bättre kvalitét: http://benber.se/ ) och Nicole. Vi flyttade runt möbler i hans lägenhet, för dom skulle måla hela rummet senare. Sen gick vi massa rundor i stan, drack öl, blev bjudna på urgoda falaflar och handlade veganskt choklad.

Jag lagade svenska köttbullar och fick komplimanger för brunsås som dom tyckte var en oerhört konstig såsvariant, kanske för att jag hade i en sked lingon. Sen myste vi mest med Tomas systers två små barn, Kato och Marthe. Åh, när Kato drog med mig in på toaletten för att hjälpa henne att torka sig, och hon babblade på i hundratjugo på flamländska och jag inte förstod ett skvatt utan bara nickade och sa ja där jag trodde det passade bäst och nej annars.

Det finns så mycket jag vill lära mig.

Varje barn som passerade fick en ballong formad till antingen en hund eller blomma eller giraff eller ett svärd, samt en sång spelad för sig. Vissa reagerade med gråt, men de allra flesta lyssnade förundrat på.

Ibland måste man tvätta bilen, tänkte vi. Så då gjorde vi det (mest han kanske) och jag dammsög faktiskt lite men mest gick jag runt i trädgården och sa godmorgon till fåglarna.

En liten fransk by med fina balkonger och resturang med pasta och vin och gamla gubbar som såg ut att ha suttit på samma stol vid samma bord sen tidernas begynnelse. Och såklart en dos romantiskt hålla-handen-över-bordet-och-titta-varandra-djupt-in-i-ögonen-dramatik.

Tjuriga tjurar och ståtlig utsikt och sluttande backar och en gentleman med starka armar.

En dag tog vi en bilfärd på drygt en timme ner till södra Belgien och promenerade runt i en tät eftermiddagsdimma bland uråldriga stenar och mjökfyllda kor.

In Bruges.

Vi åkte på en pytteliten reggaefestival mitt ute på ett fält bland kor och ladugårdar. Här fick jag äta mina första belgiska pommes (himmelska) samt dricka störda mängder öl och jag som är så frusen vare sig det är vinter eller sommar tyckte det var oerhört lyxigt att inte behöva frysa en enda gång. Varma armar och händer är det bästa jag vet.

Idag började skolan och det är väl ungefär allt som finns att säga. Som projektarbete ska jag göra en stopmotionfilm, kanske lite inspirerad av Nathalie Djurberg: http://www.youtube.com/watch?v=zJUs0CfCTEI&feature=related .

Med stort möda och besvär efter Gentfestivalen och den sena natten/morgonen steg vi upp runt tio på förmiddagen och körde in till Bryssel där vi skulle träffa Annie och hennes kompisar som lämpligt nog passerade Belgien under sin Europaresa samtidigt som jag var där. Vi åt frukost på ett café, Annie gjorde en fågel till mig, vi gick förbi Manneken Pis som dagen till ära var påklädd, då det var Belgiens nationaldag, satt ett tag på det stora torget och avslutade med att gå på museum och jag köpte med mig tre finfina fotoböcker.

Musik på gatan överallt, dockor stora som två människor ihop på balkonger med sorgsna ansikten och ett stort tält med sammetstak och människor som satt lite överallt och drömde i en kollektiv massa.

Onsdagskväll och vi åkte in till Gent där det var fest dygnet om och vi blev bjudna på rotmos och korv och mötte begåvade musiker och fick höra rövarhistorier om inbrott i kyrkor och minst varannan minut log han mot mig med all världens kärlek och jag försökte balansera på kullerstensgatorna med mina träklackar och klockan blev två tre fyra fem och mitt i all musik och öl ramlade vi hem till det lilla inklämda huset med den röda soffan där vi sov i varsin sovsäck med kropparna åt olika håll men huvudena precis bredvid varandra och varma andetag mot kinden.

Sittandes på fönsterkarmen såg jag om jag tittade åt höger ett par höjda ögonbryn i ett underbart ansikte, om jag tittade åt vänster en soldränkt sjö. Bästa utsikterna.

Har haft ett mysigt dygn med Rebecca, Susanna och Annie. Mina bästa!

Vare sig det var natt, morgon eller kväll stod vi gärna vid det lilla fönstret i hans rum och pratade om allt mellan himmel och jord.

Bakar bröd och går in mina nya skor.

Medan jag målade på glasverandan spikade Tomas och Nik upp skumbitar i studion. Ibland gick jag den lilla stigen dit och satte mig och åt lite mer lasagne eller bara lyssnade på musik.

En kväll lagade de som bodde i kollektivet lasagne tillsammans, och värmde den i en utomhusugn i ett trädhus de byggt alldeles själva. Jag älskade att gå omkring i deras trädgård och skogen runtom, man upptäckte jämt nya saker de hade byggt eller monterat. Bland annat en repstege i ett träd utan grenar, ett par linor över en å som, om man lyckades ta sig över, ledde till ett annat litet hus där en clown bodde med sitt barn (jag ska visa er bilder på honom sen!), ett fält där det odlades top secretsaker, en utomhussäng stor som två dubbelmadrasser och massa annat.

Solrosfält och du.

Söndag betydde promenad.

Det mysigaste jag vet är att vara i stugan med min lilla familj. Att då åka till Båstad och fika i Kattviken på ett café som har en skylt som säger "endast öppet vid fint väder", bada i ett förbjudet kallt hav, sova i täcken som blivit så mjuka med tiden och äta nybakta frallor var morgon.

Det svider rejält i fickan när man framkallar 6 filmrullar. Nu ska jag inte fota analogt på ett väldigt bra tag. Ska visa er allt när jag kommer hem,

Hur du går, svängandes med din högerfot.

Min elefantsamling.

Att börja dagen med ett fint sms och en timmes lyssnande på ljudbok.

Jag har lånat min första ljudbok någonsin. "Jack" av Ulf Lundell. Jonas Karlsson agerar uppläsare. Kan inte bestämma mig för vad jag tycker än, om jag föredrar den klassiska boken i faktiskt bokformat, eller denna nymodighet. Jag är, och har alltid ställt mig tveksam till ljud överhuvudtaget. Tystnad eller monotont dunkande är de ljud som attraherar mina öron mest, samt musik där texten spelar störst roll. Tar lättast in saker genom att använda sinnena syn och känsel. Har upptäckt hur intressant man kan dela in människor i sinnliga grupper, vem som är luktmänniska, vem som är ljudperson osv (eftersom jag bara är människa har jag ett behov av att dela in, ja)

Susanna kom till Sverige för några dagar sen och tog med sin pojvän Jesse, så då tyckte jag och Rebecca det var en bra idé att ta med dom till Wanås!

Kalas för Sebbe!

Mina favoritsaker just nu:

Ironi: Jag gick från stationen kl 23:56, pratar med mamma i telefon och lugnar henne att ingen kommer våldta mig inatt heller, slänger ett öga bakom mig och ser en man i röd regnjacka och drypande blött hår pga regn, stannar och låter honom gå före mig med bultande hjärta, lägger på 23:58, passerar en man som står och kissar vid ett träd i en park, uppenbart berusad, han skriker "SURTANT" åt mig och jag börjar gå snabbare, skriker surtant en gång till och jag springer ifatt mannen i röd jacka vid några rödljus och lyckas få fram "kanjagståhärochväntameddigförhandärbortaärläskig" och rödjackan säger vänligt att han förstod att det var något skumt, vi har följe en bit och pratar om hur sjukt det är att tjejer inte kan gå hem själva på natten utan att vara livrädda. Jag tackar honom och går hem.

Röd mjuk soffa, kalt klinkergolv, eldstad, vandrande pinnar i glasbur, coronne, matbord där vi åt varje dag, sittkuddar, bred fönsterkarm att sitta och röka på, gula varma väggar och en stereo.

Det går bra att vänta och längta när jag har några videos att titta på där du rör dig och luftkysser mig och pratar fint på din engelska med brytning. Det går bra då. Det går också bra att längta efter dig när du vill planera, vill komma till Sverige och värma upp mitt vinerfrusna jag. Då gör det absolut ingenting att det är 100 mil mellan oss.

Den allra första kvällen i Belgien vandrade jag omkring i Mechelen, en medelstor stad ett tiotal mil från Bryssel, med min bok och min kamera. Fann mysiga smågator, hemliga bänkar där jag kunde sitta och skriva ner mina tankar.

Idag har jag ätit sconesbuffé, målat alla väggar i mitt nya rum, som egentligen består av två rum men en vägg ska försvinna. Sen blev jag ringd av mitt café som behövde akut arbetskraft, och tur var väl det, för där hittade jag en jeansjacka som jag ska leva i hela hösten.

Det var stor fest i Gent. Vi startade kvällen i ett helt underbart hus, alldeles smalt och inklämt mellan affärer och andra små hus, med skyltfönster ut mot en av de mest centrala gatorna. I huset bodde fyra personer men de sökte en femte, så undertiden vi var där ringde det på dörrklockan hela tiden och man fick turas om att visa de nyfikna kandidaterna runt.

Små upptäcksfärder bland solros- och majsfälten.

Allra sista dagen låg vi mest och kramades i solen, när vi inte spelade volleyboll såklart.

Nu ska jag visa er vägen in till världens mysigaste hus och trädgård.

Nu är jag tillbaka med färre ord och fler bilder än någonsin. Jag har varit i Belgien och träffat en björn jag längtat efter hela mitt liv och det kändes ungefär som att vi känt varandra för evigt, om inte mer. Jag har ätit musslor, dansat till gatumusikanter, druckit öl, öl, öl, hållt händerna för ögonen under galna omkörningar, gått på museum, ätit choklad, choklad, choklad, besökt ungefär varenda liten stad landet har att erbjuda, målat, hånglat, sovit, sovit, sovit så tryggt i armar så varma.