Tillbaka!
Nu är jag tillbaka med färre ord och fler bilder än någonsin. Jag har varit i Belgien och träffat en björn jag längtat efter hela mitt liv och det kändes ungefär som att vi känt varandra för evigt, om inte mer. Jag har ätit musslor, dansat till gatumusikanter, druckit öl, öl, öl, hållt händerna för ögonen under galna omkörningar, gått på museum, ätit choklad, choklad, choklad, besökt ungefär varenda liten stad landet har att erbjuda, målat, hånglat, sovit, sovit, sovit så tryggt i armar så varma.
Spelat coronne otaliga gånger, rökt förbjudet mycket cigaretter genom fönster, i sängar, i soffor, på golv, sovit i tält, ätit för dyr mat på för många ställen, lagat svenska köttbullar med lingon åt lilla Kato och björnens mamma, läst Varats Olidliga Lätthet för ungefär sjunde gången, vandrat omkring i trädgården och grönsakslandet och andats, träffat otroliga människor med fantastiska historier, fria själar, resenärer, upptäckare, clowner, akrobater, musiker, konstnärer, drunknat i öl på ett museum där Mulate Astatke uppträdde, kyssts, blivit rufsad i håret ungefär femton gånger om dagen.
Passat ihop, passat in, hållit hand 78% av tiden, varit tyst för länge, pratat för mycket, frusit, blivit varm av honom, hemligheter på vinden, solrosfält precis överallt, kriek, ösregn, croissants, fotograferat, fotograferat, fotograferat, men bäst av allt:
Lördagsnatt och The Cinematic Orchestra uppträdde i den stora parken i Bryssel och han höll om mig precis hela tiden och vi hoppades och hoppades och när de första tonerna hördes i det allra sista extranumret vände jag mig om så snabbt mot honom att våra huvuden krockade men det gjorde ingenting ingenting alls för vi kysstes och kysstes och svettades och skrattade hela låten igenom och vad annat än det mest uppenbara tecknet kunde det vara att de spelade All that you give (vår låt under ett helt år, en livstid) på vår allra sista kväll tillsammans. Dom spelade den för dig och mig.
Kommentarer
Postat av: Benjamin
Jag blir tårögd. Så fint!
Trackback
