elisabethfrida

Att lyssna på ”Excuse me Mr.” med Ben Harper såhär några dagar efter och tänka tillbaka på när vi låg i min dubbelsäng och du mimade precis hela texten mot mina läppar och jag skrattade av nyförälskelse hur du blinkar mot mig med ena ögat, lång och stor och trygg, att titta på Little Britain med dig, och dra repliker därifrån när vi hyr cyklar i Köpenhamn och jag undrar om jag kommer få en lady’s bike ditt mörka lockiga hår som fortsätter i skäggstubb och hela ditt söta ansikte ramas in att vi, oavsett var/hur/när, sover lika djupt som nyfödda bredvid varandra ditt bröst passar perfekt under mitt huvud, att jag aldrig någonsin känt mig svartsjuk med dig, inte ens när du pratat mer än en timme med en annan tjej att jag, så fort jag kommit hem från flygplatsen efter att ha lämnat av dig, börjar leta efter billiga biljetter till dig, tycker inte det är jobbigt att ha med dig överallt, utan istället är det bara superkul du tittar på kartan och förklarar för mig var vi är, var vi har gått och var vi ska härnäst, att du alltid beställer varm choklad när jag köper kaffe, att jag fått dig att äta frukost nästan varje dag i två veckors tid, när du aldrig någonsin gör det annars, du berättar att dina vänner tycker om mig, och att de blev jätteglada och önskade all lycka till när du berättade att du skulle resa till mig, att jag är välkommen hem till dig när som helst du ringer så fort du landat, och säger att du saknar mig fastän det bara gått 1,5 timme. Att vi bara bor 1,5 timme ifrån varandra. Du skulle kunna bo i Kalmar. Eller Ystad, många leverfläckar på halsen du tycker jag är allt som är fint och bra du uppskattar mig, att saker ibland låter så mycket bättre på engelska. Ibland inte. Dina framtidsplaner för oss två, alla dina gester och uttryck när du pratar, inlevelsen. Hur jädra bra vi är på allt det där som är olämpligt att nämna för allmänheten, när vi läser högt för varandra på våra modersmål, och säger gång på gång att vi vill lära oss svenska/flamländska ditt utmärkta bordsskick. När du lagar mat. ATT du lagar mat, jämnt, och att det är du som är kocken i ert hus. När du väntar på mig med uttråkad men tålmodigt ansiktsuttryck i klädesaffärer och när du viskar att jag är din älva och att vi ska vara tillsammans länge framöver, då smälter jag.