elisabethfrida

Hur vi lever här har börjat bli en del av mig själv och mina principer. I början tyckte jag mest det var onödigt, allt tänk om biologiska ekologiska lokala varor, att alltid släcka lamporna när man går ut ur ett rum, att sänka rumstemperaturen på natten, att köpa saker med så lite plast/papper i förpackningen som möjligt, att bara tvätta efter kl 22 för då är det billigare osv. Men jag inser ju att det är för vårt allas bästa.

 

När jag bodde hemma hade jag jämt lyset på i hela huset, behagligt varmt och vilka matvaror jag åt ägnade jag inte en tanke. Det tog några månader för mig att anpassa mig till livet här, med några miljö- och matmedvetna "hippie"-rumskompisar. I början var jag ofta irriterad om någon påpekade att jag inte tagit ur sladden från min laddare. Tänkte liksom att det ska dom ge fan i. 

 

Varje vecka hämtar vi en grönsakskorg, en säck potatis och en fruktkorg i ett hus några gator bort. Det är en liten organisation som man kan skriva in sig i, som en prenumenation funkar det, och grönsakerna är alltid årstidsanpassade och man vet aldrig vad man får. Jag har lärt mig att improvisera fram måltider med vad som finns tillgängligt, istället för att gå till affären och köpa körsbärstomater som är svindyra såhär års bara för att jag vill göra en supergod sallad. 

 

Vi hämtar också var tredje månad stora säckar med olika sorters mjöl, ris, linser och andra torrvaror från ett kooperativ som heter VOCO. De räcker sen tills nästa omgång.

 

Vi bakar oftast vårt bröd själva (även om det har en tendens att ta slut alldeles för snabbt!). Vi använder nästan inga mjölkprodukter, begränsat antal ägg och så gott som aldrig kött. Ifall det blir rester över från någon middag, sånt som jag kanske vanligtvis skulle slängt för det är en sån liten portion, sparas det i kylen och blir uppätet dagen efter. 

 

Sopsäckarna som man ska sätta ut på gatan varje/varannan vecka sätter vi bara ut ungefär varannan gång. Den lilla högen organiskt som vi slänger varje vecka slänger vi i en kompost som finns på vår lilla utegård. Tanken är att köpa/gräva upp maskar som kan omvandla det till jord.

 

Om vi kissar spolar vi helst inte. Ibland finns det en hink med vatten bredvid toastolen, som är rester från vattnet i duschen. När vi diskar sköljer vi inte av diskmedlet från tallrikarna och glasen, eftersom det är ett superekologiskt medel som inte är giftigt.

 

 

Jag vill inte låta som en pretto miljönörd, för det händer då och då (ganska ofta) att jag får såna otroliga cravings efter mjölk, riktigt ost, sjukt kemiskt godis och fet, krämig mat. Men jag menar bara att detta nog r en livsstil som jag kommer fortsätta med, inte vara strikt med, men ändå hålla mig tätt intill. Jag kommer aldrig sluta duscha varmt, sluta använda elektronik eller sluta åka bil, men ändå, tänka lite mer på saker osm faktiskt avgör framtiden. Som tur är lagar Tomas mest riktigt husmanskost med smör och grädde. 

 

 

Jag känner mig så levande här. Igår cyklade jag, Miriam och Nico till Café Confituur för dom hade allsångkväll. Vem som helst fick sjunga vad som helst, och alla i publiken sjöng med. Rita, Miriams syster, sjöng en låt av Johnny Cash med sin vackra soulröst. En tjej sjöng Hurt och hela publiken var förtrollad. En gammal, gammal man sjöng Pour un flirt och ville aldrig sluta. Jag märker stor skillnad i sammanhang som detta, att jag inte är i Sverige. Människor är mer högljudda, spontana och tar för sig. 

______________

Vi har en couchsurfer som går alla på nerverna. Han heter Pieterjan och pratar alldeles för mycket. Både Seb och Nico har haft högljudda diskussioner med honom, eller snarare skrikiga bråk. Han städar sitt rum nu och åker iväg imorgon. 

______________

Om två veckor åker jag till London med pappa och Stoffe! 

I måndagsnatt kände jag mig så stressad och ledsen, som så många nätter den senaste tiden. Tomas tittade bakom gardinerna och sa "allt är täck med snö!". Så vi gick ut och andades friskluft och jag lugnade ner mig och somnade som ett litet barn på hans bröst, med iskalla fötter pressade mot hans lår. 

 

Känner så lite i just detta nu. Jag har svårt för att sova men är jämt trött. Jag plågar mig själv med förbannelser att jag tänker så mycket men gör så lite. Jag försvarar mig själv med att jag lever på en plats där jag inte känner mig helt hemma och all energi går åt att få livet är att rulla på så smärtfritt som möjligt. 

Jag sa till honom för nån månad sen att jag inte gråter längre, sen grät jag konstant i två veckor utan att kunna förklara. 

Det är dags nu att sätta stopp för självplågeri, jag vet ju om hur fånigt det är. Ska också sluta med att spela på rollen som martyr. Det är jätteoattraktivt att erkänna, jag vet, men ibland gråter jag bara för att någon ska tycka lite synd om mig och hålla om. Fast ibland vet jag inte. Ibland kanske jag är ledsen på riktigt.

Och när jag känner mig tom och ängslig håller han om. 

 

Vi passerar nya gränser hela tiden. Det är spännande och skrämmande. Var ska det sluta, kommer vi fortfarande att behålla respekt för varandra? Om inte kan vi lika gärna lägga av nu.

Men när jag föreställer mig ett liv utan honom och försöker känna fjärilar i magen av det (bara för att utmana mig själv) går det inte. Inom de närmsta sekunderna efter fantasiens början blir jag skitskraj, börjar gråta och upprepar att jag inte vill leva utan honom, inte ett dugg!!! Han är det bästa som hänt mig. Jag känner det varje dag, en helt ny känsla varje dag. 

 

Nu ska jag ut och resa!

 

Låt säga att du får bestämma hur du dör. Beskriv den scenen. Omringad av mamma pappa Stoffe alla mina vänner min hund och Tomas i min egna mjuka säng.

Vem är den klokaste du vet? Min morfar!

När älskar du att leva? När jag cyklar genom Gent och älskar varenda liten del av staden och ser alla turister och tänker "ha! jag BOR faktiskt här!

När tycker du att livet suger? På senaste tid tycker jag nästan aldrig att livet suger. Kanske när det är dötomt på resturangen och jag bara vill hem och sova.

Vilka är dina 5 top-artist på Spotify just nu? Vet ej, ahr lyssnat på samma musik sen två år tillbaka dvs är inte så intresserad av musik.

Vad var ditt nickname på Lunarstorm? "Silencieux", betyder tystnad på franska.

Vem skulle spela huvudrollen i filmatiseringen i ditt liv? Scarlett Johansson!!!!!!!!!!!!! Vill vara ihop med henne. Och Tomas. Samtidigt.

Vilken låt skulle vara soundtracket? Hmm.. "All that you give" med The Cinematic Orchestra.

Om du var tvungen att krydda all din mat med en krydda (ej salt/peppar) för resten av ditt liv, vilken skulle du välja då? Kanel.

Vad är det skönaste du vet? Att bli killad på ryggen. Och att ligga på spikmatta.

Vilka egenskaper värdesätter du hos andra? En lugn person med sarkastisk humor som älskar mat.

Vilka egenskaper har du svårt för hos andra? Någon som aldrig pratar om känslor.

Hur länge tror du att du kommer blogga? Ingen aning!

Det är alltid lika tomt när han åker hem. 

(Vi bor iallafall i samma land nu!)

Ett litet mysigt kafé där dom serverar massa olika sorters kaffe, och alldeles varma croissants med smör och marmelad. 

 

Finns ju hur många 2hands här som helst, där allt kostar runt 2 euro. Hittade en rödvitrutig skjorta idag, en brun mockakjol och en marinblå jacka med söt krage.

 

Vad jag älskar denna staden. Det finns något nytt att upptäcka varje dag. Är det något jag beundrar hos belgarna så är det att dom inte är rädda för färg. På kläder, på hus, inredning. Även fastän jag stannar i mitt svarta svenska jag så tycker jag det är häftigt med alla färgexplosioner. 

 

Mycket stolt över lördagens prestationer i form av fotografi. Tog mig ungefär en minut sen kunde jag slappa resten av dagen, förutom en hurtig promenad runtom sjön. Försökte övertala T att följa med, men han hade ett musikprojekt som var tvunget att slutföras. Så när jag kom hem, kall och med rosiga kinder, satte jag mig i studion som har en varm kamin och ljudisolerade väggar. Där somnade jag snabbt. Mysig lördag minsann.

Jag vaknade halv tio och var jättepigg. Typiskt, just idag då jag kan sova hur länge jag vill. Kände mig aktiv och städade mitt dammiga, dammiga rum. Vi har ingen damsugare här. I början var jag irriterad över det men har nu upptäckt att det funkar bra med endast mopp. Sen kikade jag runt i våra blåa köksskåp och drog fram några gigantiska påsar med mjöl (vi köper alla torrvaror i stora mängder, så blir det superbilligt) och började mixa för att få fram en bra brödblandning. Använde extra mycket jäst eftersom de andra i huset brukar baka så kompakta bröd, jag vill ha fluffiga! Hällde i solrosfrön i det ena och rosmarin i det andra. Båda blev utsökta. 

Också en bild på min björn. Han är så mysig och underbar att jag går sönder.