:
Jag saknar honom. Har skrivit upp minst femtio grejer i min dagbok, femtio små detaljer hos honom som får mig att smälta av kärlek. Jag tycker oftast inte att det är så svårt att sakna, jag vänder på det jobbiga med saknaden och får fram det fina i att drömma och fantisera.
Men svarta, svenska höstkvällar då världen liksom trycker en in genom ytterdörren så fort man försöker ta ett kliv ut, just dom kvällarna önskade jag att jag kunde kämpa emot mörkret och gå ett par hundra meter till en varm famn. Krypa upp i en soffa tillsammans med min björn och viska på ibland flamländska, ibland franska, mestadels engelska och lite svenska. Gäspa för att sen upptäcka att vi inte alls är sömniga utan hellre vill baka något mumsigt, sätta på That 70's show och nästan alltid skratta åt samma saker, men inte riktigt.
Han skrattar oftare.
Kommentarer
Trackback
