elisabethfrida

Lostinstraat heter vägen min lilla familj under två veckor bor på. Såhär ser den ut, och om man fortsätter gå på den kommer man till en skog och så småningom till en sjö.

Nummer sex svänger vi in på, och går längs en mörk allé.

Tills vi ser ett hus i en glänta.

Där stannar vi ett litet slag och tar oss en titt på alla delikatesser trädgårdslandet har att erbjuda. Allt från blåbär till persilja till tomater och gurka och pumpa och morötter och tusen saker däremellan.

Vi får för allt i världen inte glömma att säga hej till Prutz.

Och njuta av solrosorna.

Kanske ta oss en liten paus på den stora bänken vid den lilla sjön.

Vi fortsätter längsmed sidan utmed grönsakslandet och finner diverse speglar.

Ifall man skulle vilja kamma håret, med en liten kratta!

Nu är vi tillbaka på framsidan igen. För ungefär en månad sen anordnades det en liten festival här, därav kvarlämningar såsom en bardisk och skyltar och en väldigt massa tomma flaskor.

Olika sorters juicer som jag kan garantera är väldigt goda.

Tillbaka på baksidan finner vi en liten glasveranda där en av pojkarna i huset gjorde en ateljé till mig och berättade om sitt egna måleri. Jag lyssnade med nöje och målade med ännu mer nöje.

Mittemot mig låg ett litet hus som innehöll en hel studio till att spela in musik. Perfekt för kreativiteten att samtidigt som man målar lyssna till när björnen utövar sin konst, nämligen musiken.

Till sist ser vi ett växthus, täckt i kalkfärg som man kunde måla med fingret i om man ville, vari ännu fler godsaker odlades.

Och här har vi källaren, dit jag gick nästan varje dag för att mumsa i mig en alldeles nyskördad tomat.