En ganska lång text om oss

Detta skulle bli sista gången vi träffades innan vi aldrig någonsin behöver säga hejdå igen. Sista stoppet på vår långa resa, fast sen börjar ju den verkliga.

__________

Så du tog flyget tidigt fredagmorgon jag kunde tyvärr inte möta dig för jag hade ett viktigt prov så du tog tåget själv till Hässleholm och väntade i värmen på torget. Den där tågresan från Kstad till Hlm var nog den längsta någonsin, bara tanken att där satt du på mitt torg bland människor jag känner och på stenar jag gått hela mitt liv. Fick hålla andan och sen ta djupa andetag några gånger för att inse och när dörrarna öppnades gick jag snabbt, yr varm nervös, mot centrum och ville direkt se var du satt så jag slapp leta, såg dig för du vände dig om samtidigt som jag gick runt hörnet och du reste på dig och jag småsprang fram och kramarpussarkyssartårarordordord och jag hörde några som hade hållt dig sällskap säga ”det där hade jag aldrig klarat av” (långdistans alltså).

_________

Vi åt mat på ett kafé och pratade om hur konstigt det kändes att inte mötas på en flygplats och kom till slutsatsen att det var en bra konstig-känsla, mer realistisk liksom. Hemom kvickt och sen bilen till havet men vi var tvungna att stanna vid en liten grusväg halvvägs för har man väntat i en månad kan man inte vänta en timme till och skolbussen körde förbi precis när vi var klara och min klänning hade gått sönder men du med dina scoutknep snodde ihop en ny klänning åt mig med stenar och snören och vips så var jag din bara din. Du somnade ett par gånger i bilen och jag skrattade i smyg åt din halvöppna mun sen vaknade du och låtsades bli förolämpad förnärmad. Jag älskar att du är med på allt, att du tycker det mesta är kul och vill ha utmaningar precis som jag. Vi badade i det iskalla havet, jag skrek av upphetsning och du drog mig intill och kysste mig med darrande läppar. Din förtjusning över att det sitter jordgubbsförsäljare mitt ute i ingentstans längsmed motorvägar, du kan inte förstå det. Vi torkade oss på stranden du fick vara min handduk jag låg ovanpå dig på rygg på din mage och njöt av solen och den svala vinden vi åt jordgubbar och rullade runt nu på mage bredvid varandra och plötsligt svamlade du nåt om att tänk så hade du bara varit ett huvud första gången jag träffade dig på flygplatsen, ett huvud i en rullstol och jag började garva och kunde inte sluta och sanden kändes så skön och kittlig mot magen och din nosande näsa i mitt öra och jag skrattade tills jag inte kunde andas gud vad jag har skrattat denna helgen, blir så glad och stolt att vår humor utvecklas för på engelska är det så svårt ibland. Vi åt den obligatoriska Åhusglassen och körde hem och köpte pizza och somnade tidigt, efter några lika obligatoriska kaninteförståattjaghittatdig-tårar.

___________

Lördag och vi går lite på stan åker hem och bara låter tiden stå still tar bilen till skogen och den magiska källan. Förstår igen hur spännande och rolig du är. Ett tryggt äventyr. Vi går på broar gjorda av träd över vattendrag och hittar en gömd hörna och pratar om att tickor heter älvbänkar på holländska. Du häller vatten över mitt huvud och jag låtsasslår dig. Kramar dig håller dig hårt för alltid.

 

Det är meningen att vi ska hem till dom på kvällen men jag får veta att pappa ska iväg och vill bara vara själv med dig i vår egna bubbla nu när vi äntligen, äntligen kan och du tar mig under armen och leder mig till affären där vi handlar mat för flera hundra kronor och du lagar delikatesser och jag kan inte slita blicken från ESC så du låter mig kolla och påpekar hur koncentrerad jag är. Men efter Sveriges bidrag föreslår jag att vi ska kolla på en naturdokumentär och vi kollar ca en kvart sen somnar jag men vaknar irriterad över den höga volymen sänker lite somna lite vaknar ännu mer irriterad ligger obevämt och viftar och knuffar omkring mig och du skrattar lite förbryllat åt mig och försöker rätta till kuddarna men jag säger kom vi går till sängen och sängen är obäddad och rörig så jag bäddar den i djupaste frustration trötthet och du är nog chockad att se mig så men jag blir sådär okontrollerad när jag 1. Är hungrig 2. Är trött 3. Inte varit ensam på ett tag . Du tar mig tätt intill och håller mitt huvud med båda dina armar och vyssjar och ssccchhar och stryker sakta mitt hår tills jag somnar.

___________

Jag älskar hur du har tålamod, hur du ler och charmar och förstår. Hela din personlighet och att jag kan längta efter dina fel och brister fastän jag inte upptäckt så många än men är villig att acceptera dom kommande. För med dig vill jag ha allt, om dig vill jag veta allt och jag vill att du ska komma mig nära, närmare än närmast.

__________

Sista dagen stiger vi upp tidigt för att åka med min familj till stugan som ska säljas och som funnits i släkten i många, många år jag har växt upp där under somrarna och vi ska säga farväl. Vi kör mammas skruttbil och ska tanka på vägen och det funkar inte, maskinen bara piper och det kommer ingen bensin och där står vi i minst en kvart och undrar vad som är fel och när vi kommer på att vi glömt trycka på 95knappen blir vi bara tysta och stirrar på varandra och brister ut i skratt. Kommer överens om att det är ju tur att båda är lika dumma. Vi har en lång, mysig, fin dag med grillning, strandpromenader och lekparker vi studsar på en såndär planka där man sitter i varsin ände och jag flyger minst en halvmeter upp och du kanske 30cm och vi får skrattattacker så det gör ont i magen sen kör vi till Båstad och promenerar runt och kör vidare mot Hovs Hallar och du säger gång på gång hur mycket du älskar Sverige och all dess oändlighet, ödsliga fält och djup skog. Här ska vi bo någon gång Frida. På Hovs Hallar klättrar vi på stenar och berg och får skrapsår och vilar i varandras knän och du är så stor och varm och fast att jag känner mig som ett ömtåligt ägg i varsamma händer, i ett tryggt mjukt fågelbo. Vi kör tillbaka till Båstad och äter på resturang och ska köra hem men bilen startar inte så vi frågar en taxichaffis efter startkablar men dom börjar brinna och går sönder och jag skriker skithögt för jag tror bilen ska explodera och du bara står där och jag tänker att det är egoistiskt av mig att springa iväg för du kommer dö men inte jag taxichaffisen bryr jag mig inte så mycket om. Men inget händer ju bensintanken sitter ju där bak säger du. Logiskt tänker jag, tur att du är det, logisk men känslosam och sensuell och världens bästa  att prata känslor med. Så plötsligt har vi ett par timmar till i Båstad innan mamma kommer och bogserar hem oss så vi beskådar solnedgången och en sämre plats kan man ju bli strandsatt på kommer vi överens om när vi promenerar runt på de pittoreska smågatorna och pratar om nåt som gör att vi bara blir övertygade att vi ligger på samma dumhetsnivå, haha åh vad jag älskar dig!

___________

Mamma och Jonny kommer och vi får åka i den fungerande bilen och jag låtsas sova med huvudet i ditt knä men jag lyssnar egentligen på när du och mamma pratar och det är så himla mysigt, jag får anstränga mig för att se ut att sova när jag egentligen bara vill le. Du stryker och pillar och smeker mitt hår och ansikte hela tiden och jag känner hur du tittar på mig med all kärlek i världen, när jag ”vaknar” viskar du i bilmörkret att jag är så söt när jag sover och att jag måste börja sova mer i ditt knä.

 


:

Om jag inte längre kan försvinna till min fantasivärld är jag vilse. Det är där jag kan bestämma min framtid precis så som jag vill att den ska se ut, det är där jag kan träffa honom precis när jag vill så därför är den livsviktig. Trodde inte att jag någonsin skulle glömma bort hur man fantiserar. Men de senaste dagarna har jag levt utan att leva, jag har gråtit på morgonen jag har gråtit på skoltoaletten jag har gråtit över stekpannan och i skogen. För han har aldrig känts så långt borta som just nu och det utan någon anledning, för han är fortfarande samma trygga ansikte på andra sidan camen och han kommer ju hit om bara en vecka. Jag är bara så less på allting. Skola, min stad, rutiner och att ständigt sakna. Undrar om jag inte blivit 10 år äldre den senaste veckan. Inte ens hans röst och tröstande ord har kunnat lugna mig, jag har bara våndats över när vi måste säga hejdå och lägga på och inte veta om han kommer online igen samma kväll eller nästa dag. Detta är inget jag någonsin förr oroat mig över, har vi råkat vara inne samtidigt så har jag blivit glad, om inte har det inte gjort så mycket. Har ändå vetat att vi skulle prata igen inom snar framtid.
Men så idag lyssnade jag på vad han sa, jag studerade inte bara hans läppar röra sig utan jag LYSSNADE. Och förebrådde mig själv, för hur kan jag vara så dum och tro att jag inte är saknad, att han tycker jag gått och blivit tråkig och grå, att han har mycket roligare utan mig och att jag bara är till besvär och att han fruktar att gå online eftersom han bara möts av mitt ledsna ansikte. Hur kan jag tillåta mig själv att tänka så när han säger att jag är den perfekta jämvikten mellan spännande och lugn, att han fortfarande får pirr i magen av bara tanken på mig, att han älskar mig i klänning och utan, att den vackraste stunden han någonsin upplevt var när vi en kall höstkväll låg i min säng och bara grät för vi kände en sån samhörighet, vi mot världen, och han säger att det inte spelar någon roll om vi är tillsammans om tio år han vill ändå föralltid ha mig i sitt liv, som vän eller älskare, helst det senaste. Och han övertygar mig om att vi hör ihop och att det inte spelar någon roll om jag är ledsen en vecka i sträck, han vill ha mig arg som ledsen som glad som allt. Och vi planerar en dejt bara en timme senare för jag behöver äta med min familj och han behöver göra ett ärende och om det hade varit närsomhelst annars hade vi inte bestämt att vi skulle setts igen den dagen det kanske bara hade råkat bli så och vad kul isåfall, men nu känenr han att jag behöver honom, kanske mer än någonsin, och därför bestämmer vi om en timme och han är där som han lovade och jag vet jag bara vet att jag kan lita på honom. Fastän han inte ringde och sa godnatt igår och jag grät flodar för jag trodde han hade glömt bort mig, och det gör mig rädd att jag just nu känner mig så osjälvständig, beroende, behövande. Jag är ju inte sån, inte egentligen, inte med honom. Han har lärt mig att jag ska ha mitt egna liv, han sitt, och vi vårt gemensamma.

:

Det har varit varmt nu ett par dagar. Jag läser böcker och hostar. Jag fantiserar om en framtid som är inom räckhåll, jag är skitskraj. Undrar om det går, hur det blir till slut. Drömmer om en ateljé, ett rum med mörkt golv och smutsiga hörn, en vit katt och klassisk musik utanför fönstret. Motsätter mig tanken om att man måste bli vuxen, tänker att jag kan bli vuxen på mitt egna sätt där strukna kläder och billigt diskmedel inte är prio nr.1. Vill skapa min egna vardag. Måla mitt på dagen eller sent på natten och röka på fönsterkarmen.

Älskling

Femte gången jag träffade dig varade fem dagar, kortaste perioden hittills. Men om perfektion kan beskrivas i tid så var det just det, perfektion. Jag flög tidigt torsdagmorgon och hade inte sovit en blund och på flygplatsen fick jag svindel när jag såg EXIT-skyltarna och visste att du skulle stå bland folkmassan någonstans. Fick syn på dig ganska direkt och du hade tagit på dig svart kostym med polotröja under och du var så stilig att jag knappt vågade titta på dig, precis som första gången. Jag är för det mesta alldeles för berörd för att koncentrera mig på att kyssas så jag kastar mig i dina armar och du tvingar mjukt mina läppar mot dina och så står vi så ett tag. Andas in och andas ut alla de jobbiga kvällar vi längtat så och låter de försvinna, för plötsligt är det som om vi alltid varit tillsammans.

__________

Hemma hos dig och jag möter ett par av dina vänner och speciellt en av dom vet jag att jag alltid får ett leende av han är sådär tyst och avvaktande men varm när man gett honom en chans. Vi smiter upp på rummet och kryper tätt intill och glömmer hela tiden bort att vi faktiskt kan röra vid varandra nu, det räcker så långt att bara titta och lyssna och lukta och vi är så vana vid det att ytterligare två sinnen känns som en overklighet.

_________

Dagarna går och jag älskar hur du låter mig leka med dig, hur du pratar med mig som om jag verkligen förstår saker du inte förstår,  hur du tar ett fast grepp om mina handleder och snurrar runt med mig i sanden tills jag tappar fotfästet och faller hårt gapskrattandes, hur du bär upp mig på dina axlar och låtsas som jag är lätt som en fjäder. Vi kör bil, massa bil för allt är så nära i Belgien och det finns oändliga alternativ med aktiviteter men hur ska man hinna med allt när man egentligen mest vill ligga och smeka varandra? I alla fall så promenerar vi genom trånga gränder, horornas långa gata, längsmed floden, över broar och genom äppelfält. Träden blommar och vi lägger oss i den mittersta gången och det är ödsligt och varmt men molnigt och du säger att när majsfälten slår ut måste vi springa där precis som dom gör i filmer, och jag tycker om att du säger det för med dig kan allt vara precis som i en film.

________

Hur du går, dina breda axlar dina mjuka öron med pyttesmå mjuka knottror. Att jag varje gång jag tittar bort, för att sedan återigen se på dig blir alldeles nykär för jag tycker du är så fruktansvärt vacker och jag känner mig som den lyckligaste i världen som har en så stilig man med det finaste hjärtat och varmaste personligheten.

________

Vi har känt varandra längre än vad detta livet är vi kan prata om allt med dig känner jag mig rolig även när vi umgås med andra. Får så bra självförtroende. Allt du ger.

_______

Kommer på att vi vill laga mat till C i hennes kollektiv så vi köper kål, sojafärs, grädde och bananer och åker hemom för att hämta lingonburken, möter R och M som följer med tillbaka och plötsligt är vi över tio personer, så är det alltid hemma hos er, alla kommer och går man är aldrig ensam vilket jag tycker är påfrestande ibland när jag helst bara vill vara själv och ha det knäpptyst omkring men jag vänjer mig dag för dag för jag vet ju att det är OK att dra sig undan det är OK att inte höras hela tiden. Du har lärt mig att det är OK. Hursomhelst i alla fall så sitter vi där i trädgården och hjälps åt att hacka lök och kål och någon spelar gitarr och någon planterar kiwi jämt massa på gång nya ideer som behöver testas ett dussin kreativa hjärnor som behöver få utlopp behöver skapa. Det är clownen som pratar högt och har rött hår och skägg och kan gå på lina och jonglera och blåsa eld och gå på styltor det är trädgårdsmästaren som är liten och nätt och alltid spelar flöjt och pratar om naturväsen det är killen med dreadsen som går ner till knäna och som kan viras tre gånger runt huvudet och som jämt ler och ser harmonisk ut det är R som också bor med dig hon har djupa bruna ögon och jag får för mig att hon är ledsnare än hon vill verka det är C som alltid skrattar och tar hand om mig sätter mig över en gryta med skållhett vatten och eucalyptus och låter min förkylning försvinna det är dom två kevinarna som inte säger så mycket men som spelar saxofon och trumpet. Och jag lagar mat och alla slickar skålar och händer och armar överallt och det känns nästan som en jättestor familj som jag är stolt över att vara en del av.

__________

Och du ser på mig när jag börjar bli trött. Du vet alla tecken. Hur jag börjar knyckla mina öron och blir tung i blicken. Så du viskar lets go home soon och vi tar bilen den korta vägen genom åska och regn och sista natten älskar vi inte alls, det räcker så väl med att ligga på ditt bröst och höra dig andas och veta att vi ses snart igen.


:

Om bara 6 dagar får jag träffa honom igen. 6 dagar! Då ska vi besöka Gent och spana in bostad till mig, prata med arbetsförmedlingen om jobb och försöka lösa andra praktiska problem. För jag s k a flytta dit. Det känns fantastiskt, skrämmande, pirrigt, modigt och som en dröm.
Det jag saknar mest:
Hans mörka, dova röst.
Att ligga i sängen och röka.
Att med vilje hamna sakta ner och gå en bit bakom honom, för att spana in hans snygga rumpa och högerfoten som svänger lite extra utåt.
När han liksom drar med handen över hela mitt ansikte, från pannan till hakan och skrattar det skrattet han gör när han uppskattar något jag sagt.
Saknar så otroligt mycket att somna med mina läppar mot hans, och hur jag hinner andas exakt två andetag på ett av hans. Min mysiga, trygga, bästa man <3

:


:

Jag jobbar på ett café där strömmen går om man använder båda microvågsugnarna samtidigt. Där ingen kopp är den andra lik och där fönstrena sitter så långt ner att man måste huka sig för att se ut. För det mesta kommer det gamla tanter och gubbar dit, men tanterna ska kallas damer det är viktigt. Varje söndag måste jag boka soffan vid brasan för då kommer det tre damer som alla ska ha laxmacka och deras sedlar är alltid så räta så de ser strukna ut. Jag brukar klä mig i klänning eller kjol för det passar liksom in. Knarriga trägolv och gräddsnipor. När någon kommer in genom entrén ringer det i kobjällrorna som hänger på dörren. Igår hade vi en hund på besök och han låg så snällt under bordet.

:

Men hallå vad snygg du är!

Instagram 2

Längtar tills man kan gå omkring barfota för jämnan. Plocka grönsaker direkt från trädgården och laga mat av dom. Sitta ute i solen och bara njuta. Längtar efter när caféet är alldeles tomt inuti för alla sitter utomhus. Drömmer mig bort till allt det där.

:

Det är i dessa stunder jag önskar att han var här. När solen går ner och det är vår i luften, när det känns som att alla andra får vara kära utom jag. Jag saknar massvis med saker och tänker att vid dessa tillfällen är det utmärkt att ha en blogg att längta av sig lite på.
Sprängs av saknad vid tanken av:

Att strosa omkring i en främmande stad i ett främmande land alldeles ensam och inte ha en aning om vad de kommande veckorna kommer att innebära.
Första dagen.
Hans underbara vänner och alla deras upptåg.
Att sitta med sommarbara ben bredvid honom i bilen och kanske smyga upp en hand lite längre än lämpligt.
Att vara nervös och inte känna sig hemma som i mamma-hemma och stänga in sig hela eftermiddagen och bara måla.
Gång på gång förundras över hur snygg han är.
Vandra på Österlen ihop.


:

Och nu har allt återgått till det normala igen. Jag går på min yoga två gånger i veckan som leds av en färgstark chilenare, jag jobbar arslet av mig på caféet och jag hänger med vänner samt klickar in mig på BB ett dussin gånger om dagen.
Några fina ögonblick de senaste veckorna som jag vill dela och minnas lång tid framöver:

:

Jag blir ledsen fast jag egentligen borde bli glad när jag låser upp iPhonen för då ser jag hans vackra leende. Jag saknar honom något förfärligt precis just nu. Långdistansförhållande kan vara det mest romantiska men också det mest förtvivlande, för man kan ju inte påverka eller argumentera eller kompromissa med avståndet. Det bara är där, 1000 kilometer, kompromisslöst.
Han har varit här de senaste två veckorna och de har bestått av vardag. Aldrig har jag njutit så mycket av ingenting speciellt alls. Att komma hem från skolan (för jag gick faktiskt i skolan varje dag, jag överträffade mig själv!) och klampa in med skorna medans han springer nerför trappan och vi möts i vardagsrummet och kramas hårt. Kyssa hans morgonmjuka läppar och känna hur han alltid kryper närmare.
För första gången har vi haft hetsiga diskussioner. Annars är allt mest lätt och ledigt med honom, men ett par saker visade sig göra oss oense och jag blev bara mer kär av att bråka lite. Tetas lite. Retas och vara barnslig, bredvid allvaret.
Vi har allt roligare ihop. Man brukar ju säga att det svåraste med att använda sig av ett nytt språk (även om engelska inte är så "nytt") är att hitta den rätta tonen vid skämt och ironi, och såklart att komma med snabba, spontana kommentarer. Vi har hittat vårt språk, och det känns fint. Jag har blivit sämre på att prata korrekt engelska, blandar mest hela tiden eftersom våra modersmål ändå är så lika, och häromdagen sa Rebecca att jag pratar riktig svengelska. Sålänge man förstår varandra!
Jag älskar hur vi jämt vill vara nära varandra, det är en balans mellan oss som jag inte upplevt förut. Jag älskar att han är världsmästare på att laga mat och hur jädra SNYGG han är när han står vid spisen. Småsaker som att han svänger med högerfoten när han går, hans koncentrerade min när han klämmer en finne i min panna eller hur han pratar med mina föräldrar. Jag blir irriterad för att han dricker så mycket juice att det knappt aldrig finns kvar till mig, men att känna till den egenskapen hos honom gör mig bara ännu mer säker, jag vill leva med honom. Nu och för en lång tid framöver.
Förhoppningsvis flyttar jag till Belgien efter studenten. Först ska vi resa runt lite i sommar, sen ska jag söka jobb och försöka hitta bostad i Gent, en jättemysig studentstad tjugo minuter från Bryssel.
Vår högsta dröm är att kunna ta upp telefonen, ringa varandra och säga hej, vi ses om en halvtimme på caféet!, äta middag och sen gå hem till våra olika hem igen. Bara veta att vi har varandra inom ett fullt kompromissfungerande avstånd.

:

Om 14 timmar ska jag möta honom på flygplatsen. Pirr i magen!!!!!!!!!!

:

Igår deltog jag i UKM och det var jättekul för jag ställde upp tavlorna jättesnabbt och resten av tiden innan vernissagen sprang jag omkring bakom scenerna och lekte med en 7årig tjej och kastade ballonger och missade nästan själva invigningen som sen gick jättebra och alla jag ville komma kom och jag var så glad så glad sen drack vi öl och jag blev full på två.

Krlk

Alltså jag smäääääääääälter när han berättar om ögonblicket då han verkligen, verkligen insåg att han han var kär i mig.
Det var på Röda Korset i Köpenhamn, vi hade väntat en halvtimme på att affären skulle öppna för jag ville tvunget gå in. Jag gick omkring och letade plagg och han satt på en stol omringad av tjejtidningar och accessoarer och när jag väl gick in i provrummet och kikade på honom över dörrkanten tyckte jag han såg så uttråkad ut och tänkte nu måste jag skynda mig.
Vad jag inte visste var att han just då tänkte att detta är kärlek, när man inte ens tycker det är jobbigt att vänta på att sin flicka provar kläder. Det enda han ville vara att jag skulle bli nöjd och hitta något jag tyckte om.
<3

:

Ätit lunch och tittat på gamla kort hos världens bästa morfar.

:

Ja alltså som alla andra använder jag numera mest min iPhone att fotografera med. SÅ HÄR TAR VI OSS EN LITEN TITT PÅ DEN SENASTE VECKAN som Elsa och Sandra brukar säga (obs vissa bilder är Bellas och någon Susannas!):
- Åkt massa skridsko
- Varit på dansföreställning
- Fikat långa eftermiddagar
- Varit supernöjd hela tiden eftersom Susanna är tillbaka i Sverige
- Tittat på skräckis och somnat livrädd fast trygg bredvid alla mina favorittjejer


Instagram

Nu har även jag iPhone vilket var på tiden kände jag.
På Instagram heter jag fridakarvegard och om ni vill möta mig på WF (missade ju hela hypen, så jag hypear nu istället) så heter jag Moe Fonzo (efter en karaktär i Grotesco).

:


:

Det är så mysigt när han läser högt från sitt svensk-flamländska lexikon och försöker uttala meningar som "kommer du hit ofta?", "ska vi gå hem till mig?" och "du har så vackra ögon". Lite längre ner på sidan läser han "jag vill inte träffa dig igen" och "jag måste gå nu", då stoppar jag honom och säger att nu har du lärt dig för mycket!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0