elisabethfrida

I måndagsnatt kände jag mig så stressad och ledsen, som så många nätter den senaste tiden. Tomas tittade bakom gardinerna och sa "allt är täck med snö!". Så vi gick ut och andades friskluft och jag lugnade ner mig och somnade som ett litet barn på hans bröst, med iskalla fötter pressade mot hans lår.