elisabethfrida

Befinner mig i en liten sydlig stad i Frankrike, där det knappt finns några riktiga gator utan mest små gränder. Vi bor i en liten lägenhet, jag och min familj. Tror mest vi ska äta gott denna veckan, promenera runt och kanske bila till Italien. 

Konstigt, jag som trodde jag skulle vara så lycklig idag. Istället har jag hemlängtan, till mitt nya hem, Belgien. Jag saknar mitt rum i Gent, att cykla genom staden och sådär. Men mest av allt saknar jag Tomas. Han har verkligen blivit en del av mig. Han tröstar mig bäst och han känner mig mest. Jag vill och ska leva mitt liv med honom. Varför inte, när allt känns så rätt? 

Sättet vi sover på om nätterna. Hur vi än ligger är det som om vi är skapta för varandra. Han läste någonstans att om kvinnan sover på mannens bröst betyder det att han har mer makt i förhållandet, och vice versa. Det kanske inte stämmer, men om man är som jag och tror på mycket så funkar vår förhållande exemplariskt. Vi liksom turas om.

Sen älskar jag stället där han bor. Huset med den varma kaminen, den röda soffan, hundarna och katterna som alltid kommer och går, den svaga doften av rök och mest av allt; människorna som bor där. För några dagar sedan hade tydligen de två tjejerna som bor där sagt till Tomas att det känns så tomt när inte jag är där, att jag skänker ett sånt lugn i huset. Om jag blev glad??

Älskar sättet han kysser mig i ansiktet, så varmt och fuktigt. Älskar hur han fånar sig med mig, och se dom där smala ögonen bli ännu smalare när han ler och hans perfekta tänder bakom dom där mjuka läpparna. Älskar hans stora huvud som jag kan hålla så bra mellan mina armar. Älskar hur han lyfter mig upp och kastar mig bak, som om jag inte väger någonting. 

 

Älskar att han sa: when you're back saturdayevening, ill bring you to an expensive resturant to celebrate that youre back.

 

Efter bara en vecka ifrån varandra. Tack och lov upptäckte ingen min skatt innan jag gjorde det.