elisabethfrida

Jag vaknar bredvid dig i ett vandrarhem imorse i Köpenhamn och du drar mig närmare, för det är alltid jag som drar mig bort och ifrån när vi ska sova, du drar mig närmare och kysser min näsvinge. Jag frågar tyst hur du har sovit och du svarar att jag hade slått dig i sömnen, och jag minns att jag hade drömt att jag var inlåst på ett tåg och vart tvungen att hugga mig ut med en yxa innan den förgiftade luften skulle ta kål på både mig och min lillebror. Jag undrar varför du aldrig väcker mig när jag beter mig dumt i sömnen, för det händer ju så ofta, men du skakar bara på huvudet och håller om mig ännu hårdare.

________

Jag hissar upp gardinerna med bart bröst och i slarvigt påslängda kläder lämnar jag rummet, efter en påminnelse från dig att jag ska ta med mig nyckeln, och går på toa och är livrädd när jag sitter på toastolen för jag tror hela tiden att en blodig hand ska komma smygandes under mellanrummet till det andra toabåset. Med uppskrämd blick öppnar möter jag dig i korridoren och viskar att det kanske finns spöken här. Du tar med mig ut och skrattar snällt åt mig att jag har sett för många filmer.
________
Vi promenerar genom kvällsKöpenhamn och du leder mig på rätt väg och håller fast mig innan övergångsställen och visar vägen fastän du inte hittar och vi hamnar på Tivoli och du betalar inträde för två. Alla karuseller är gratis just ikväll så vi åker bergochdalbanor och jag skriker högt och får vilda kickar efteråt och du  ler med mig men jag ser inte samma förtjusning i dig som hos mig. Det gör inget. Vi kompletterar varandra alldeles utmärkt. När jag är uppe bland molnen är du min förankring till marken.