elisabethfrida

Jobb och slit hela dagen lång. När jag går där, på caféet, med en bricka fullastad med halvfulla kaffekoppar och ihopknycklade servetter känns det som min rygg ska förtvina. Mina händer brinner upp varje gång jag öppnar diskmaskinsluckan och tar ut de brännheta tallrikarna. Ilskan stelnar till en stor betongklump i magen när en kund klagar/är snål/inte tittar mig i ögonen. Det gråa molnet svävar omkring mig när jag gång på gång på gång ska vispa den där jäkla grädden.

Men vem är jag till att klaga? Jag älskar att vara där, att få höra på ändlösa historier från uråldriga gubbars skrynkliga munnar, att känna den ljuufffvliga doften från nybakat och ha konstant tillgång till nybryggt kaffe. Sen får jag en liten kick av att göra upp en brasa i eldstaden medan machomän studerar hur jag gör mycket noggrant, för de vill ju så gärna komma med ett litet tips eller fråga "men lilla gumman vore det inte bättre om du gjorde såhär?". Chockade blir de när de upptäcker att jag klarar det alldeles galant själv, trots min avsaknad av penis.

Nu sitter jag väldigt, väldigt trött i kökssoffan och har sällskap av solrosor på tapeten och murgröna utanför fönstrena. Och ett litet får.

Imorgon beger jag mig till det nya huset för första gången sen det blivit klart. Det ska bli lite spännande. Ni ska få bilder.