Sömnen som aldrig kommer till mig.

Jag gick och la mig 22:02.
Jag gick upp 23:01, mötte min pappa i hallen och båda två sa samma mening alldeles samtidigt: "Jag kan inte sova."
Nu: 00:22 och jag börjar bli sömnig av de halvtaskiga sömntabletterna jag tog med mig hem från N.Y.C i somras.
Jag har en konstig känsla som upptar hela min kropp. Den liksom svävar och sticker till och låter mig tro att jag har nackspärr/ischias/torra ögon/musarm när jag egentligen vet att den försöker överföra det mentala till något fysiskt. Jag mår bra men jag mådde bra nu mår jag mer halv/bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0