elisabethfrida

Alla är kära runtom mig. I varandra, hit och dit, här och där och jag står här mitt i massan med en bok och en kompass i handen, som ska leda mig bort från detta virrvarr av rosaskimrande kärleksfraser och smackande pussar. Men jag väljer att inte lyda kompassen, för jag trivs ganska bra i smeten. Jag kan luta mitt huvud lite åt vänster, så får jag höra om E:s resor till Hmmmköping, lutar jag mig åt höger får jag höra om B:s ljuva helger. Nu har dessutom en tredje hittat rätt! Jag är så innerligt glad för deras skull, jag skriker av glädje och hoppar till vid varje framgång tillsammans med dom, och jag glömmer faktiskt bort att vara ledsen för min egen skull. Som det annars är så lätt att vara, när man inte har någon att dela nätterna med.